Psalmodikon  

Psalmodikon

Inom kyrkan hade man länge sökt komma till rätta med församlingssångens förfall, bl.a. genom koralpsalmboken 1697 som blev den första tryckta melodisamlingen för menighetssång i Sverige. Man ville normalisera psalmsången och utrota de provinsiella koralvarianterna med deras rika individuella utkrusning, som ofta avvek starkt från den givna melodien. "Orgwärk finnes icke ofvan Leksand, ehuru mycket Kyrkorna äro påkostade, twifwelsutan efter Dal-karlen anser dem för mindre nödiga, och tycker sig sjelf kunna styra sången", skriver Hülphers 1757 i sin Dagbok öfwer en Resa igenom ... Dalarne. Allteftersom orglarna blev mer allmänna i landsortskyrkorna började det äldre sångsättet dock försvinna från gudstjänsterna. I hög grad bidrog också införandet av den wallinska psalmboken 1819, kompletterad av Haeffners koralbok 1820-21, som presenterar melodierna i fyrstämmig sats med jämnt förlöpande tidsvärden.
Trots reformförsöken återstod emellertid mycket att göra, åt "bristen af inre och yttre wärdighet, den okunnighet och det oskick, som i denna del af gudstjensten egentligen warit alltid rådande", fann Johannes Dillner, kyrkoherde i Östra Ryd och senare i Östervåla. Ett lättillgängligt hjälpmedel såg han i det enkla stråkinstrumentet psalmodikon, som tillsammans med melodisamlingar i sifferskrift redan var i bruk i Danmark och Norge men aldrig fick någon större spridning där. (not 38) Det består av en långsmal trälåda med en enda sträng. Tonavstånden är markerade genom avbalkningar i en trälist på locket eller genom metallband samt försedda med siffror och tecken, motsvarande den kromatiska skalans toner. I en liten bok, utkommen 1830, återger Dillner psalmmelodierna i sifferskrift och förklarar det enkla spelsättet. (not 39) För varje siffra i boken trycker man ned strängen vid motsvarande siffra på instrumentet och stryker med stråken, och så får man undan för undan fram psalmmelodiens toner (se ex. 4). 

Ex. 4. Koral i sifferskrift. Skalans toner betecknas med siffrorna 1 (grundton) till 8 (oktav). Ett streck över en siffra visar att motsvarande ton skall spelas i underoktaven. x står för korsförtecken. G:et under koralnumret anger tonarten G-dur. +2 +3 +6 +7 markerar stor sekund, ters, sext och septima. (Ur J. Dillner, Melodierna till Swenska Kyrkans Psalmer, Noterade med ziffror, för Skolor och Menigheten. Sthlm 1830.)

Psalmodikon