Ljud för besvärjelse  

Ljud för besvärjelse 

De musikinstrument som skapats för dans, estetisk njutning eller andlig uppbyggelse har haft en oerhörd betydelse som vederkvickande inslag i en slitsam och prövande vardag. Men även arbetet hade sina instrument. Inom folkkulturen finns en rad ljudinstrument med helt livsviktiga funktioner för dem som levt i ett mycket nära beroendeförhållande till naturen. Med suggestivt brummande, skrapande, rasslande eller visslande ljud har man i förkristen tid sökt tala blidkande till de andar och naturväsen som enligt folktron påverkat jakt- och fiskelycka, gröda, hälsa och välfärd för människor och husdjur. Från stenålder och vikingatid har man hittat bensnurror, räfflade vildsvinständer och en mängd andra föremål som kan ha använts i sådant syfte. (not 2)
Likartade magiska besvärjelsehandlingar har utövats långt in i kristen tid, särskilt i anslutning till boskapsdrift och till de känsliga tider på året då djuren skulle föras till och från betesmarkerna. När vi huttrande stämmer upp "Sköna maj, välkommen" för att hälsa den oftast föga märkbara vårens ankomst vid valborgsmässobrasan, fortföljer vi en tradition med mer än tusenåriga anor. Ännu i slutet av 1800-talet hade den en rituell innebörd. Då samlades man på valborgsmässoafton för att skrämma undan både rovdjur och osynliga fiender från de marker där kreaturen snart skulle drivas i vall.

"På alla berg och backar i närheten av hemmen skalla, di brende stora risbål, skrek sig hesa, sköt skott på skott, spela klaver [dragspel], blåste i lurar, sprang genom elden. Då hade inga onda makter kraft te klemma dom, för elden, skotten och skrik flydde varga. I maj skulle djuren släppas på bete." (Södermanland, Vingåker. NMEU 36119.)

Ofta har själva ljudredskapen givits ett magiskt symbolvärde. Kvickhornet - ett djurhorn som aldrig vidrört marken och ej varit inomhus - ansågs särskilt avskräckande för rovdjur och övernaturliga väsen som hotade boskapen. Även andra tjuthorn från bock eller ko hade god effekt. Men när man borrade fingerhål i hornet för att kunna spela melodier, fjärmade det sig alltför långt från sitt naturliga ursprung och miste sin övernaturliga kraft.
Ur 1800-talstradition finns flera likartade skildringar av en ceremoni där koskällan spelat en central roll:

"På påskmorgon sattes skällan på. Men innan korna släpptes på bete så togs den av och fylldes med salt och agnar, skakades om några gånger varefter alla korna fingo av detsamma, varpå skällan åter sattes på skällkon. Detta var för att dom alla skulle följa skällkon. Sist skrapade man litet av veden ovan dörren och gav henne för att hon skulle gå hem." (Ångermanland, Helgum. NMEU 3915.)

Denna rit har utförts på många håll i landet med variation i den symboliska måltidens ingredienser och andra detaljer - ofta ingick torkade örter som plockats under midsommarnatten. Årstidsmagi har blandats med kristen tro. Viktiga moment förlades till påsk, valborgsmäss, Peregrinus den 16 maj, midsommar, mickelsmäss den 29 september och till julen. (note 3)

Ex. 1. Meddelad av Ingvar Norman, Säter, Dalarna.

Hos många naturfolk har flöjten en viktig funktion i fruktbarhetsriter, och sannolikt har den spelat en liknande roll i nordisk forntid. Ända in i vår tid har barnen brukat sjunga eller rabbla särskilda ramsor, då de lirkade loss barken till sina sälgpipor om våren. I sådana ramsor kan man spåra gamla drag av magisk formel, även när innehållet blandats upp med aktuellare stoff. (Se ex 1).

Ljud för besvärjelse