Den "diktatur" som kom att intressera en del folkdansare
och spelmän trots Murrays varningsord - var inte "proletariatets
diktatur". Nej, blickarna och resorna går till Tyskland, där man
tycker sig finna att man på ett tillfredsställande sätt löst
problemen med ungdomens bildningsarbete och uppfostran. "Du skall bliva hårdare och bärkraftigare, desto högre upp du stiger. Han /Nietzsche/ säger: 'Jag skrattar ofta åt de svaga stackare, som tro sig goda, därför att de hava lama tassar.'" (not 48) Det är lätt att förstå att människor, fostrade i en sådan
ideologi, skulle fångas av nazismens propagandanummer.
"Weltkongress für Freizeit und Erholung" i Hamburg 1936 (not
49) "blev en strålande förbrödringsfest". "En häxkittel, omramad av 100 000 levande varelser någonstans i mörkret bakom de bländande strålkastarnas irrande ljuskäglor, osynliga men ändå där, fyllda av förväntan, spänning ... radade vi upp oss, sjöng vår sång 'Gruss an Deutschland' som den kallades ..." (not 50) I och för sig är detta förståeligt i en förvirrad tid med bristande analytiska verktyg. Det är här inte avsikten att brännmärka en rörelse som fångades av Tredje Rikets locktoner, utan att försöka förstå hur detta var möjligt och - inte minst - att ge varningssignaler inför parallella tendenser i vår tids folkmusikideologi. (not 51)
|
||||||||||||||||||
Entusiasmen
är stor redan vid början av 30-talet. Resenärer blir imponerade av
"dessa gedigna och begeistrade människor" och lovprisar
"Wandervogel", Freideutsche Jugend och den tyska
ungdomsrörelsens protest mot "livets mekanisering och
förytligande, sådant som det i synnerhet möter oss i
storstäderna". Man åberopar också Svenska Ungdomsringen som en
parallellorganisation.