Svensk folkmusik 1920-50
3. En opolitisk ambition
Ett av de mera framträdande dragen i folkkulturens officiella
ideologi var dess försäkran om politisk neutralitet. Biskopar,
landshövdingar, börsdirektörer, professorer etc. är garanter för
eller hedersordförande i de folkdans- och folkmusikrörelser som växer
fram. Snart uppträder även Hans Majestät Konungen och kronprinsen på
scenen som enande symboler för den nationella folkkulturen. Och alla
är de lika opolitiska. När nykterhetsungdomens folkdansare drar sig ur
Svenska Ungdomsringen deklarerar man i Hembygden med kraft
moderorganisationens opolitiska linje under rubriken
"Fanflykt" (1927):
"En
organisation, som stod utanför de stridigheter, vilka på ett eller
annat sätt närslöto sig till sociala, politiska eller fackliga
spörsmål och som stod öppen för alla och samtidigt kunde slå en
brygga över klasskillnadens djupa klyfta ... Något som även är
glädjande att framhålla, är det att vi alltid på ett oklanderligt
sätt lyckats hävda vår politiska neutralitet." (not
45)
|
Bild
10. Gustaf Wetter och Sörmlands spelmansförbund avtäcker
minnessten över spelmannen August Widmark.
Foto: Sörmlands spelmansförbunds arkiv.
|
Men vid 30-talets början händer det saker i Europa som knappast
går att åse med neutral inställning. Landshövding Walter Murray
höjer ett varnande finger:
"Västerlandets
stolta kultur fick en hård stöt i världskrigets förtärande masslakt
och förintande lidande och i efterkrigstidens umbäranden, nöd och
arbetslöshet. Så fångade ytterlighetsriktningarna, diktaturen, i den
ena eller andra formen de ungas själar. De urgamla, primitiva, hedniska
drifterna kommer åter till heders... (not
46)
|