Folkmusik 1200-1500"Varder lekare sårad - den som med giga går eller med fiddla far, eller trumma - då skall man taga en otam kviga och föra henne upp på en kulle; då skall man allt håret av svansen raka, och sedan smörja; då skall man giva honom nysmorda skor; då skall lekaren taga kvigan om svansen; en man skall slå till /kvigan/ med vass gissel. Gitter han /lekaren/ hålla /kvigan/, då skall han hava det goda kreaturet, och njute det, såsom hunden gräs. Gitter han ej hålla, have och tåle han det han fick, skam och skada; begäre aldrig förr rätt än en hudstruken trälinna." (not 01) Bild
1. Fiddlaspelare
i Härkeberga k:a, Uppland. De medeltida källorna ger oss således belägg för två musikkulturer av världslig art, en officiell med de pipare, trumslagare och trumpetare som ingick i frälsets följen, vid fester och tornerspel, en "inofficiell" med de giga- och fiddlaspelare som inte lyckats svinga sig upp i frälseståndets underhållningspatruller utan förblev vandrande spelmän. Man kan spekulera över att även de senare kunde ha haft viss möjlighet att bli bofasta, kanske som klockare i någon liten församling.
|