|
Men att det har funnits och finns en klar gräns mellan olika sociala
miljöer, deras musikinstrument, klangideal melodier och rytmer, kan
inte förnekas. Adelns och borgerskapets kultur sammanhängde exempelvis
med utländska förebilder. Där var opera och konserthus eller
musikaliska sällskap sociala träffpunkter från 1700-talet och
framöver.
 När den
svenska arbetarklassen organiserade sig under senare hälften av
1800-talet var det inte landsbygdens traditionella låtar och visor som
blev idealet. Nej, då hade redan dragspelet, munharmonikan och en
massproducerad underhållningsmusik slagit igenom. De andra
folkrörelserna, frikyrkan och nykterhetsrörelsen, valde främst nyare,
anglosaxiska tongångar. De gamla låtarna och visorna blev en historisk
och estetisk angelägenhet för ledande kulturella och kulturpolitiska
personer som insåg att det "nationell arvet" var i fara.
Folkmusiken räddades genom uppteckning och åtgärder för att
stimulera fortsatt utövning.
Nu blir
också "folkmusik" ett begrepp som alltjämt är allmänt
vedertaget. Men under 1800-talet kan man skilja mellan 1. dem som kallar
en viss musik "folkmusik" och 2. dem för vilka denna musik
är ett självklart sätt att uttrycka sig i sång, dans eller spel.
Låt oss
förtydliga med ett exempel. Den store folkmusikinsamlaren Richard
Dybeck anordnar en konsertafton med folkmusik. Den musik som han och
hans musikvänner ur den borgerliga miljön spelar är inte deras egen,
den är upptecknad after "de andra", dvs. "folket". En
gumma sjunger en visa för Dybeck. För gumman är visan en del av
hennes kultur, som inte kräver någon särskiljande etikettering. Men
en romans - som för Dybeck och hans vänner inte behöver ha någon
socialgruppsbeteckning - skulle säkert gumman beteckna som
"herrskapsmusik".
Ur
historien följer nu några ytterligare exempel på den särpräglade
musik och musikmiljö som i dag definieras som "folkmusik" och
"folkmusikmiljö ". Numera vet vi ganska väl vad vi
musikaliskt avser med begreppet "folkmusik". Det är de
upptecknade låtarna och de kvarlevande instrumenten, de många visorna
och de exklusiva lockropen från främst landsbygden i Sverige fram till
bondesamhällets upplösning, då de institutionaliseras och formas till
en stil, en epok. Ungefär på samma sätt som vi
använder oss av barockmusik eller wienklassicism för att beteckna de
musikaliska kvarlevorna från en feodal eller borgerlig musikmiljö använder
vi oss således i dag av begreppet "folkmusik" för att
beteckna en musikkultur i ett avgränsat socialskikt från medeltid fram
till modern tid.
|
