Mats Nilsson: DANS - från långdans till bugg

Dansen och kroppen (2 of  8)

 

Varför får vi ont? Belastning – överbelastning
Rörelseapparatens olika delar, muskler, leder och skelett består av levande vävnad. När den utsätts för belastning förstärks de olika delarna för att svara upp mot de nya kraven. En sådan förändring kräver tid och vi kan därför drabbas av överbelastningssymptom och trötthet om vi snabbt ökar belastningen. Med åldern försämras vävnadernas hållfasthet och styrka, en förändring som inträder redan i 30-årsåldern. Med en fortsatt hög aktivitet kan denna försämring fördröjas allt medan inaktivitet påskyndar den.
I dagens samhälle har många av oss stillasittande arbeten och tillbringar stor del av tiden framför tv:n eller i bilen, vi är ovana vid rörelser. I nya rörelser tas också ofta andra mera otränade muskler i anspråk. Detta skapar risk för överbelastning. Den vanligaste typen av överbelastning vid dans är den som uppkommer genom upprepade, ensidiga rörelser eller felaktigt utförda rörelser. Överbelastningen ger en vävnadsskada som i sin tur utlöser en inflammation, i muskler, leder, senor, muskelfästen m m. En inflammation kan ge svullnad, ömhet, smärta, vätskeutgjutning i en led, rodnad och värmeökning. Smärtan är en varningssignal, om vi ignorerar den och fortsätter med vår aktivitet löper vi stor risk att drabbas av kroniska besvär som det tar mycket tid och möda att bli av med. Genom att använda vårt sunda förnuft, lyssna på kroppens varningssignaler, värma upp och variera vårt rörelsemönster så att vi undviker ensidiga belastningar kan vi hindra att sådana besvär uppträder. Om man drabbas av besvär bör man hålla upp med de rörelser som utlöser dem och istället träna smärtfria moment i dansen.

Fig. 9: Smärtcirkeln

 

Dansen och kroppen (2 of  8)

Mats Nilsson: DANS - från långdans till bugg
Innehållsförteckningen, Dansboken

Svenskt visarkivs webbplats