|
 Dans- och musikteori
Att fundera över vad dans är, hur dans och musik hänger ihop, och vad som
egentligen är bra dansmusik är spännande. På ett sätt gäller det att försöka
förklara det man oftast uttrycker med ”tycker om”, ”det känns skönt” eller ”dans
är underbart”. Några ledtrådar följer här. Kapitlet är inte uttömmande, utan
bara ett underlag för fortsatta studier.
För det finns en del gemensamma nämnare mellan dansen – rörelsen och musiken –
ljudet. Här är
först några begrepp, och vad de står för i detta sammanhang.
Puls – all dansmusik bygger på pulsen, det flöde i musiken som har samma
avstånd mellan alla punkter. Pulsslagen behöver inte alltid höras, man upplever
dem ändå. (Observera att dansmusik kan innehålla mer än en puls samtidigt, men
att en av dem oftast ”dominerar” – grundpulsen.)
Tempo – pulsens hastighet. Ibland hör man dansare säga ”höj takten” när
de vill att musiken ska gå snabbare. ”Öka tempot” är ett bättre uttryck.
Markeringar eller betoningar kan vara tyngre eller lättare. Klappa
en alldeles jämn puls, utan markeringar:
. . . . . . . . . . . . . . . . .
Lägg sedan en återkommande betoning på den. Först på vartannat slag:
(2 takt)
Sedan vart tredje slag:
(3 takt)
Och vart fjärde slag:
(4 takt)
Nu har ni klappat pulsen i olika taktarter, tvåtakt, tretakt och fyrtakt.
Takt är ett sätt att dela upp musiken i delar, en takt är avståndet mellan de
här jämnt återkommande markeringarna.
De här tre taktarterna är de vanligaste i vår dansmusik. I princip kan man dansa
till vilken taktart som helst, vilket man också gör i andra länder.
|
|
|
