Mats Nilsson: DANS - från långdans till bugg

Dans- och musikteori (1 of 2)

 

Dans- och musikteori

Att fundera över vad dans är, hur dans och musik hänger ihop, och vad som egentligen är bra dansmusik är spännande. På ett sätt gäller det att försöka förklara det man oftast uttrycker med ”tycker om”, ”det känns skönt” eller ”dans är underbart”. Några ledtrådar följer här. Kapitlet är inte uttömmande, utan bara ett underlag för fortsatta studier.
För det finns en del gemensamma nämnare mellan dansen – rörelsen och musiken – ljudet. Här är först några begrepp, och vad de står för i detta sammanhang.

Puls – all dansmusik bygger på pulsen, det flöde i musiken som har samma avstånd mellan alla punkter. Pulsslagen behöver inte alltid höras, man upplever dem ändå. (Observera att dansmusik kan innehålla mer än en puls samtidigt, men att en av dem oftast ”dominerar” – grundpulsen.)
Tempo – pulsens hastighet. Ibland hör man dansare säga ”höj takten” när de vill att musiken ska gå snabbare. ”Öka tempot” är ett bättre uttryck.
Markeringar eller betoningar kan vara tyngre eller lättare. Klappa en alldeles jämn puls, utan markeringar:
. . . . . . . . . . . . . . . . . 
Lägg sedan en återkommande betoning på den. Först på vartannat slag:
  (2 takt)
Sedan vart tredje slag:
(3 takt)
Och vart fjärde slag:
(4 takt)
Nu har ni klappat pulsen i olika taktarter, tvåtakt, tretakt och fyrtakt. Takt är ett sätt att dela upp musiken i delar, en takt är avståndet mellan de här jämnt återkommande markeringarna.
De här tre taktarterna är de vanligaste i vår dansmusik. I princip kan man dansa till vilken taktart som helst, vilket man också gör i andra länder.

 

Dans- och musikteori (1 of 2)

Mats Nilsson: DANS - från långdans till bugg
Innehållsförteckningen, Dansboken

Svenskt visarkivs webbplats