Bengt R. Jonsson - Margareta Jersild: Svenska visor (En vägledning för studiecirklar)
Barnvisor

Före 1700-talet fanns endast folkliga barnvisor. Många av dem sjöngs till ett begränsat antal melodityper, såsom La Folia, se ovan s. 20 ("Katten och killingen"). Melodierna är ofta i än högre grad än sånglekarna enkla och bygger ibland på endast några få toner. Till de mest spridda hörde bl. a. "Ro, ro till fiskeskär", "Tussa lulla litet barn" och följande: Stackars den som liten är, går emellan gåla; träskorna fulla mä snö å frost, ögena fulla må tåra. Ett stort antal visor handlar om djur, såsom "Gåsa lilla vita": Var har du varit så länge, gåsen vita? Jag har varit till sjöstrand och tvättat mig och mina ungar. Varför tvätta' du int' mina me', gåsen vita? De va' inte komna där svana, svana sälle'. Flera av de äldre folkliga barnvisorna lever fortfarande kvar jämsides med de yngre, t. ex. "Lilla Lasse sitter och gråter". Zacharias Topelius har i inledningsraderna i sin omtyckta barnvisa "Rida, rida ranka" byggt på en folklig ramsa. På Topelius' visa i sin tur har H. H. Hallbäck grundat sin "Rida, rida ranka" (med musik av A. Ekenberg, Gula visboken s. 310). Även Olof von Dalin anknyter till den folkliga visan i sin "Skatan sitter på kyrketorn". Den folkliga "Byssan lull" har åter blivit känd i Evert Taubes version (Gröna visboken s. 37).

Barnvisor
Bengt R. Jonsson - Margareta Jersild: Svenska visor (En vägledning för studiecirklar)