Bengt R. Jonsson - Margareta Jersild: Svenska visor (En vägledning för studiecirklar) 

Arbets- och yrkesvisor   

Ett slags arbetsvisor är en del av de gamla vallvisorna med reell funktion. De sjöngs då man under somrarna flyttade ut med djuren till fäbodarna. Somliga visor var knutna till de skilda momenten i vallgången såsom lockrop med upprepningar av konamn eller visor som sjöngs när djuren skulle vila:

Ett helt signalsystem utbildades sålunda, där man genom olika låtar kunde meddela andra fäbodar eller byn att t. ex. något djur kommit bort, att en björn hade setts el. dyl. Se t. ex. "Har du sett någon skrabbu' get" (Gröna visboken s. 129). Utan denna direkta funktionella betydelse tillkom även en mängd visor, som man sjöng mer eller mindre för sitt nöjes skull eller som diktades för att beskriva fäbodlivet. Många av de sistnämnda är av relativt sent datum och romantiserar vallflickans liv på fäbodvallen. Exempel på vallvisor utan funktionell betydelse är "Stor-Ola, Lill-Ola" och "Limu, limu, lima" (Gröna visboken s. 301 resp. 212).
Till "Kulleri tova" (Gröna visboken s. 195) finns knuten en gammal sägen, som berättar att vallflickan genom att sjunga denna visa skulle tillkallat hjälp mot tolv rövare eller mot en björn, som enligt folktron ägde "tolv mans styrka".
Många av vallvisorna uppvisar ålderdomliga drag som allitteration och kenningar. Även i musikaliskt hänseende är en del av dessa melismatiska visor av primitivt slag och har samband med motsvarande visor i det alpina fäbodområdet.

9. Vad betyder följande ord: allitteration, kenningar och melismatiska visor? Se efter i en uppslagsbok!

Arbets- och yrkesvisor   

Bengt R. Jonsson - Margareta Jersild: Svenska visor (En vägledning för studiecirklar) 
Innehållsförteckning, Svenska visor

Svenskt visarkivs webbplats