Bengt R. Jonsson - Margareta Jersild: Svenska visor (En vägledning för studiecirklar) 

De lyriska folkvisorna   

Om man frågar folk vilka visor de först tänker på när de hör termen "folkvisa", får man ibland till svar titeln på en balladartad, berättande visa som "Liten Karin" men mycket oftare en uppräkning av lyriska visor som "Kristallen den fina", "Till Österland vill jag fara" och "Allt under himmelens fäste".
Att vissa lyriska visor för så många svenskar av idag kommit att bli mera kända än andra folkvisekategorier beror till stor del på den förtjusning varmed dessa visor mottogs i 1800-talets borgerliga salonger. Inte minst var det visor om kärlekslängtan och olycklig kärlek i molltonarter som senterades. Åtskilliga av dem lanserades på de aftonunderhållningar med svensk folkmusik Richard Dybeck anordnade, främst i Stockholm. De sjöngs också av de på sin tid världsberömda sångerskorna Johanna von Schoultz, Jenny Lind och Kristina Nilsson på konserter inom och utom Norden. De upptogs vidare i kvartettarrangemang inom studentkårernas manskörer. Sedermera har ett antal, ett mer eller mindre standardbetonat urval lyriska folkvisor kommit att ingå i de flesta sångböcker för skolor och föreningar. Betydligt mera än de berättande folkvisorna sjunges de nu på konserter av sopraner till pianoackompanjemang eller av körer med olika sammansättning.
Vi känner lyriska visor, såväl kärlekslyrik som religiös, politisk och didaktisk poesi, redan från svensk medeltid.
I de handskrivna visböckerna från 1500- och 16oo-talen hittar man ett mycket stort antal kärleksvisor. De är i regel hållna i en ganska dyster ton, och särskilt utmärkande är de ständiga klagomålen över "klaffarna", d. v. s. bakdantarna, och deras onda tungor:

Ach klaffer, hwad tu äst wnderligh,
hwadh tu wiltt haffua förtuifflatt,
så mongtth glatth hierte gör tu oglatt
och skildtt them åtth,
som gerne wilie samman bliffue.

Ibland möter dock en frimodigare stämning:

Soolen skiin och daggen driffuer
Öffuer bärgh och diupe daler
Kommer iagh till miin hierteligh kär
Ther kan iagh bådhe snacke och taale.
Min kärest hoon går j dantzen
Såsom en mårgon stierna
Ther står iagh och seer vppå
Jagh vnner henne gått så gerna.

I skillingtryck från 1600-, 1700- och 1800-talen påträffar man många lyriska kärleksvisor. Likaså har de i stor utsträckning kunnat upptecknas ur 1800- och 1900-talens muntliga tradition, och då med melodier. En av de mest utbredda visorna över huvud i svenskt 1800-tal är en sådan: "Ack högaste himmel och fallande jord" (en av stroferna börjar "Om dagen vid mitt arbete", Gröna visboken s. 259).

7. Tag reda på något om de i avsnittet omtalade "världsberömda sångerskorna"!

De lyriska folkvisorna   
Bengt R. Jonsson - Margareta Jersild: Svenska visor (En vägledning för studiecirklar) 
Innehållsförteckning, Svenska visor

Svenskt visarkivs webbplats