Litteratur

Otto Andersson, Spel opp I spelemänner, 1958, ger en bred skildring av de första spelmansstämmorna och samtidens insamlingssträvanden. 
Bakgrunden till spelmansrörelsen tecknas detaljrikt i Ville Roempke, "Lyssna till toner från hembygd och fädernesland". Om estradspelets framväxt i svensk spelmanshistoria (Sumlen 1977). Uppsatsen är den hittills enda framställningen om denna viktiga epok. 

En viss uppfattning av sammanhanget mellan spelmansrörelsen och landsmålsandan ges av Uno Myggan Ericson i På nöjets estrader, 1971. 
Om spelmansrörelsen i Norge handlar till en del Arne Bjørndal/Brynulf Alver, Og fela ho let, 1966.

Organisationernas egna historieskrivningar finns i relativt riklig mängd, t.ex. Svenska ungdomsringen för bygdekultur 1920-1970, Jubileumsskrift, 1970; Nääs 1872-1942, Minnesskrift, 1942; Anders Jonsson, Folkmusiken i Hälsingland genom tiderna, 1963; Arne Blomberg, ... efter sitt vijs, stryka och spela, Spelmansförbundet 50 år (Sörmlandsbygden 1975); Evert Sahlberg, 50 år med spelmän, i Närke och Bergslagen, Örebro 1978.

En läsning av Ungdomsringens tidskrift Hembygden (före 1922 Folkdansringen) ger värdefulla tidsbilder kring folkdans- och spelmansrörelsernas strävanden.