Träskofiol  

Träskofiol

Det är märkligt att instrument så ofta lever endast i en trakt liksom i ett slags reservat, och man kan diskutera huruvida de är de sista exemplaren av ett tidigare allmänt spritt tonverktyg eller om det helt enkelt är fråga om en lokal företeelse. Den senare hypotesen är sannolikt den troligaste vad gäller den blott i norra Skåne belagda träskofiolen. Sannolikt har den varit en "fattigmansfiol", då de berörda trakterna tidigare var fattigbygder. (Ur Ling, Svensk folkmusik, 1964.)

Detta hävdar Birgitta Hjelmström-Dahl i sin trebetygsuppsats om träskofiolen 1967. (not 33) Instrumentet skulle alltså vara en parallell till de fioler som byggts, ofta av barn, med cigarrlådor och liknande till resonanskropp. På träskon har man tagit bort ovandelen och ersatt den med ett platt lock med f-hål, och sedan har man satt på hals, stränghållare och stall av egen tillverkning eller inhandlat (t.ex. per postorder) samt fiolsträngar.

Bild 16. Träskofiolen lanserades som skånskt spelmansinstrument av Källnatrion i seklets början.

Träskofiolen kan spåras till 1700-talets slut. Som skånskt spelmans-
instrument lanserades den efter spelmanstävlingen i Lund 1907 av Källnatrion, som turnerade med folkmusikprogram. Deras spelsätt med instrumentet stött mot bröstet anammades sedan av andra skånespelmän som Carl-Erik Berndt, Assar Bengtsson och Richard Isacson. [komm.] Träskofiolens klang är spröd och lätt nasal, vilket ytterligare accentueras genom en något högre stämning än fiolens. (not 34)

Träskofiol