Om vevliran

Namn: hjulgiga, lyra, lira, lirepilk (Gotland). Vevlira är en modernare beteckning.

Konstruktion och spelsätt: Liksom nyckelharpan har vevliran en tangentmekanik med trätungor som avkortar strängarna. Spelhållningen är likartad med instrumentet i ungefär vågrätt läge och tangenterna något nedåtriktade så att de faller tillbaka i viloläge av sin egen tyngd. Vevlirans tangenter manövreras emellertid med vänsterhanden uppifrån, inte underifrån som på nyckelharpan. I stället för stråke har vevliran ett hartsat trähjul, som med hjälp av en vev vid nedre sargen drivs runt och sätter strängarna i svängning.
Vevliror har vanligen en gitarrliknande korpus med ganska hög sarg. De svenska instrument som finns bevarade - veterligen bara fyra (not 53) - har dock en speciell lådform, rundad i vevändan och avsmalnande uppåt. Två av dem, båda från Hälsingland, är ganska långsträckta; alla har platt botten och platt eller något välvt lock, och sargen är gjord i ett stycke. De har en melodisträng med 12-19 tangenter samt två bordunsträngar.
Inga uppteckningar av svenska vevlirelåtar är kända.

Bild 44. Vevlira som haft en spelsträng och två bordunsträngar; stall och strängar saknas. Enångers sn, Hälsingland. (NM 10.543.)