Om horn

Tillverkning: Vallhorn har tillverkats av horn från ko, oxe, get eller bock. Ju längre horn, desto bättre. För att lättare kunna skrapa ur mjukdelarna kokar man hornet, och sedan sågas toppen av och ett anblåsningshål borras upp. På ett spelhorn (prillarhorn) borrar man fingerhål i den konkava sidan, vanligen 3-4, men ända upp till 8 fingerhål förekommer. Eftersom alla horn är olika, får man alltid pröva sig fram till ett lämpligt tonmaterial genom att utvidga något hål eller sätta igen ett annat som visar sig sakna praktisk användning.
I Värmland har förekommit bockhorn som försetts med uppskärning och kärna med luftspalt som spilåpipor, och i Jämtland, Dalarna och Värmland bockhorn med påslående tunga. (not 50) Dessa specialtyper har dock haft en mycket begränsad spridning i Sverige och har sannolikt samband med norska traditioner.

Bild 37. Hornblåserskan Reser Anna Larsson,
Utanmyra. Sollerön. Foto: Dalarnas museum.

Spelsätt: Hornen spelas liksom lurarna placerade mot mungipan och med läppteknik. Många hornblåsare har utvecklat en stor spelfärdighet, där fingerhålens toner har kompletterats genom stoppteknik med ena handens fingrar i hornets tjockända. De kunde spela ganska komplicerade fiolpolskor på horn och ställde gärna upp med dansmusik, när ingen annan spelman fanns till hands. Hornet ger alltså betydligt rikare näring åt den musikaliska fantasin än luren, och de många uppteckningarna efter horn visar att vallåtarna krusats ut med stor spelglädje.

Ex. 6. Vallåt spelad på horn av Reser Anna Larsson (f. 1848), Utanmyra, Sollerön.
(Efter Svenska låtar, Dalarna.)