Om hornTillverkning: Vallhorn har tillverkats av horn från ko, oxe,
get eller bock. Ju längre horn, desto bättre. För att lättare kunna
skrapa ur mjukdelarna kokar man hornet, och sedan sågas toppen av och
ett anblåsningshål borras upp. På ett spelhorn (prillarhorn) borrar
man fingerhål i den konkava sidan, vanligen 3-4, men ända upp till 8
fingerhål förekommer. Eftersom alla horn är olika, får man alltid
pröva sig fram till ett lämpligt tonmaterial genom att utvidga något
hål eller sätta igen ett annat som visar sig sakna praktisk
användning. |
Bild
37. Hornblåserskan Reser Anna Larsson,
|
Bild 36. Bockhorn och kohorn med tre fingerhål. |
Spelsätt: Hornen spelas liksom lurarna placerade mot mungipan och med läppteknik. Många hornblåsare har utvecklat en stor spelfärdighet, där fingerhålens toner har kompletterats genom stoppteknik med ena handens fingrar i hornets tjockända. De kunde spela ganska komplicerade fiolpolskor på horn och ställde gärna upp med dansmusik, när ingen annan spelman fanns till hands. Hornet ger alltså betydligt rikare näring åt den musikaliska fantasin än luren, och de många uppteckningarna efter horn visar att vallåtarna krusats ut med stor spelglädje.
Ex.
6. Vallåt spelad på horn av Reser Anna Larsson (f. 1848), Utanmyra,
Sollerön. |
Om horn (Teckningar: Gunnar Ahlbäck.) |
|
Birgit Kjellström: Om folkliga instrument |