Mats Nilsson: DANS - från långdans till bugg

Ballad (1 of  2)

 

BALLAD

Historik
Ordet ballad kommer från italienskans balare – dansa. Oftast betyder det dans till sång – sångdans. Balladdansandet har sina rötter i tidig medeltid, och har in på 1900-talet framför allt funnits kvar på Färöarna. Sannolikt dansade man även i Sverige ballad under medeltiden. På 1900-talet rekonstruerades och nyskapades en del danser, som liknar balladen (se Mallanders bok). Balladliknande danser (och långdanser) finns på många håll i Europa, t ex i Balkanländerna. Men där rör sig ringen åt andra hållet – moturs (man dansar med höger sida först).

Namnformer
Ballad
Balladdans
Folkvisedans
Färödans (kvaddans)
Sångdans

Musiken
Musiken till balladdans är alltså sjungen – långa sånger med många verser, ibland över hundra. Mellan varje vers finns oftast ett omkväde, en refräng, där alla sjunger. Själva versen sjungs av olika försångare. Taktarten kan vara 2/4, 4/4 eller 6/8. Det är alltså texten och sångrytmen som bär denna dans.

Dansen
Dansen
Själva dansen är på många sätt monoton, nästan meditativ. Ballad dansas i långa linjer, där deltagarna står sida vid sida. Linjen kan under dansens gång slingra fram i cirklar och sladdar. Pojkar och flickor blandas hur som helst. Stå sida vid sida, med hängande armar. Ta tag i varandras händer, håll kvar greppet och lyft upp händerna i axelhöjd. Håll kvar ett stadigt men rörligt grepp hela dansen:



Man kan också hålla fattningen i midjehöjd. Stegen är schematiskt "två åt vänster, ett åt höger" sidledes i dansriktningen. Detta steg kallas ofta för branlesteg (enkelt branlesteg).

 

Ballad (1 of  2)

Mats Nilsson: DANS - från långdans till bugg
Innehållsförteckningen, Dansboken

Svenskt visarkivs webbplats