Janis Kreslins, Kungl biblioteket, Stockholm
Herders identitetsbygge
För att kunna förstå Herders begreppsvärld och
förstå hur väsensskilda och annorlunda de föreställningar var som
rådde när han presenterade sina idéer på sitt karakteristiska men
inte alltid lätttolkade sätt måste vi ta steget tillbaka till
1600-talet och dåtidens kulturförståelse.
Dagens begrepp för att analysera kulturhistoriska
företeelser är ofta missvisande och för laddade med modern innebörd
för att hjälpa oss beskriva den verklighet vi möter. Först när vi
kommer underfund med detta förstår vi hur fast vi sitter i den
begreppsvärld som utvecklades på 1700-talet och vars upphovsman i
mångt och mycket var Herder. Vi använder fel verklighet för att
skapa våra mentala bilder. Identiteter var strukturerade på andra
sätt. De har påfallande lite med språk, smak eller geografi att
göra.
På 1600-talet möter vi i Nordeuropa ett samhälle där
idéer spreds
mer än de
kopierades efter en förebild,
av det enkla skälet att modellen som skulle vara den som kopieras
själv inte var identitetsbärande, själv inte kan betraktas som
modell. Dessa identiteter kunde ha olika gemensamma nämnare.
Situationen förändrades radikalt vid slutet av
1600-talet och i början av 1700-talet. En ny syn på identitet
började växa fram. För Nordeuropas del var kretsarna kring August
Hermann Francke och universitetet i Halle den viktigaste grogrunden
för den här nya synen. Med sin starka religiösa förankring kom denna
identitetsuppfattning att i olika skepnader och former starkt
påverka hela 1700-talets identitetsdebatt.
Herders identitetstankar kan ses som en utveckling
av Franckes och pietisternas idéer. För få grepp om Herders
identitetsteoretiska idéer måste man ta hänsyn till de enligt min
uppfattning nio viktigaste karaktärsdragen i Herders
identitetsbygge:
-
För det första
grundar sig Herders syn på identitet på individen.
-
För det andra
understryker Herder, genom att betrakta identitet som en
Seelensgeschichte,
religionens betydelse för individens personliga utveckling
-
För det tredje
kan
inte den herderska indentiten skapas mekaniskt och sedan
förvaltas.
-
Fokusering på nuet är en viktig egenskap i
Herders tankesystem, vår fjärde punkt.
-
Därför kan
en grupps och en individs identitet aldrig fullbordas i en stat,
vår femte iakttagelse.
-
Herder var
också avvaktande när det gällde skriftliga
identitetsförklaringar och källor, vår
sjätte punkt.
För Herder kommer en identitet bäst till uttryck i muntlig form.
-
Trots sina
egna språkbrister var Herder en av de första som tilldelade
språket en framträdande plats i identitetsbygget, vår
sjunde iakttagelse.
-
Herder var väl medveten om att identiteter
hade rumsliga begränsningar, vår
åttonde observation.
Det var otänkbart för Herder att en identitet kunde
upprätthållas över större territorier. Det må finnas språk som
har stora spridningsområden men identitet kräver en fysisk
närhet som främjar kontakter mellan dem som har en gemensam
identitetskänsla. Den enhet som Herder betraktade som hanterbar
ur identitetssynpunkt var det territorium som motsvarade
Rigaområdet. Herder såg likheter även över större avstånd. Men
så länge människor inte hade kontakt med varandra, var deras
gemensamma identiteter enbart potentiella.
-
Herder ägnade sina tankar även åt dessa
potentiella identiteter. Han var en av de första som indirekt
uppmärksammade att det, sett utifrån en identitetssynpunkt fanns
någonting som vi skulle kunna kalla för det globala samhället,
vår nionde och sista iakttagelse.
De geografiska begränsningarna till trots, såg Herder
identiteter inte enbart mot bakgrund av skiljelinjer och
gränser. För honom var det ganska tydligt - ju närmare man såg
på helt skilda identitetsstrukturer desto tydligare framträdde
de gemensamma dragen - inte minst på grund av människans förmåga
att övervinna gränser och skiljelinjer med hjälp av sin
Hineingefühl.
|