Litteratur  

LITTERATUR 

En allmän översikt över svenska folkinstrument ger Tobias Norlind i boken Svensk folkmusik och folkdans (Sthlm 1930). Se även Norlinds Bilder ur svenska musikens historia från äldsta tid till medeltidens slut (Sthlm 1947). En omfattande handbok är under arbete och kommer att publiceras i serien Handbuch der europäischen Volksmusikinstrumente.   
Om instrument som arbetsredskap skriver etnologen Sigurd Erixon i Folklig telegrafering (I Svenska kulturbilder IV, Sthlm 1937) och i några av de uppsatser som samlats i hans Byalag och byaliv (Sthlm 1978). Se även Gösta Berg, Der Ringstock (i Ethnologia Scandinavica 1972) och Ernst Emsheimer, Schwedische Schellenmagie (i Studia V, Sthlm 1977).
Boskapsnäringens musik och instrument behandlas av Richard Dybeck i bl.a. Svenska vallvisor och hornlåtar med norska artförändringar (Sthlm 1846). C.-A. Mobergs engagemang i samma ämne resulterade i uppsatserna Om vallåtar. I: En studie i de svenska fäbodarnas musikaliska organisation och II: Musikaliska strukturproblem (i STM 37 1955 resp. 41 1959). Reidar Sevågs Det gjallar og det læt. Frå skremmeog lokkereiskapar til folkelege blåseinstrument (Oslo 1973) är en fyllig översikt från norskt område. Från svenskt finns några uppsatser om enskilda instrument, t.ex. Andreas Oldeberg, Vallhorn, herdepipor och lurar. En studie med utgångspunkt från ett värmländskt järnålders fynd (i Värmland förr och nu 48, Karlstad 1950) och Ernst Emsheimer, Zur Typologie der schwedischen Holz trompeten (i Studia I, Sthlm 1969). Hermann Moecks Die skandinavisehen Kernspaltflöten in Vorzeit und Tradition der Folklore (i STM 36 1954) kompletteras med utgångspunkt från ett bättre källäge av Birgit Kjellström i trebetygsuppsatsen Spelpipan i Dalarna, framlagd 1964 (stencil, Musikmuseet) och i Zur schwedischen Spilopipa (i Studia V, Sthlm 1977). Spilåpipans tonförråd granskas av Tjernlund m.fl. i Grundfrequenzmessungen an schwedischen Kernspaltflöten (i Studia II, Sthlm 1972).   
En preliminär källgenomgång kring säckpipan lades till grund för Mats Rehnbergs Säckpipan i Sverige (NM 18, Sthlm 1943).  
Nyckelharpan har ägnats ett mer ingående studium än något annat svenskt folkinstrument, främst i Jan Lings doktorsavhandling Nyckelharpan. Studier i ett folkligt musikinstrument (Sthlm 1967). Nyckelharpan som samtidsföreteelse analyseras av Gunnar Ahlbäck (i Årsboken Uppland 1976), och 70-talets nyckelharpintresse möts med handledningar som Lars Bäckström, Kromatisk nyckelharpa. Byggbeskrivning (Sthlm 1976) och Leif Alpsjö, Spela nyckelharpa 1-3. Beskrivningar, noter och sifferskrift (med tre kassettband, Östervåla 1977).   
Otto Anderssons avhandling Stråkharpan. En studie i nordisk instrumenthistoria (Sthlm 1923) har blivit utgångspunkt för undersökningar av det aktuella käll- och forskningsläget, se Gunnar Larsson, Die estnischschwedische Streichleier, ihre Spieltechnik und ihr Repertoire (i Studia VI, Sthlm 1979).   
Träskofiolen i Skåne presenteras av Birgitta Hjelmström-Dahl i en trebetygsuppsats framlagd i Uppsala 1967 (stencil, Musikmuseet). Hummeln behandlas av Stig Walin i Die schwedische Hummel. Eine instrumentenkundliche Untersuchung (NM 43, Sthlm 1952). Psalmodikonets härkomst utreds av Kirsten Ostenfeld i Psalmodikon i Danmark. Dets tilkomst og anvendelse i musikpedagogisk sammenhæng, ett specialarbete i musikvetenskap vid Köpenhamns universitet 1976 (kopia i Musikmuseets bibliotek).   
Dragspelets roll i folkmusiken ventileras i Birgit Kjellström m.fl., Dragspel. Om ett kärt och misskänt instrument (Sthlm 1976) och görs till tema för en specialundersökning av Jon Faukstad i Ein-raderen i norsk folkemusikk. Historikk, bruk og repertoar (Oslo 1978).

Littertur