|
Långdans
Historik
Att dansa långdans är ”urgammalt”. Det görs än idag, även om det kanske ser
annorlunda ut. Vissa likheter med ballad och sångdans finns, även om dessa
dansformer oftast sker enbart till sång. Långdans dansas vanligtvis till
instrumentalmusik, även om melodierna många gånger har text. Vi dansar ofta
långdans vid jul, midsommar osv.
Namnformer
Den långe dansen
Långdans
Farandole
Branle
Musiken
I princip går det att dansa långdans till vilken musik som helst, men
vanligast har troligen varit polska eller vals. Det finns två huvudvarianter som
har med tempot att göra – en skriden (gående) och en sprungen långdans.
Dansen
Alla dansande håller varandra i händerna i en lång sladd eller linje, och
följer efter ”ledaren”, som drar sladden i bågar och krokar … Huvudriktningen är
medurs.
Stegen är gång (skriden) eller springsteg (sprungen). I den sprungna finns också
varianter med valssteg (tresteg). En tredje stegvariation är branlesteget (se
nedan), det steg som används i balladdanserna – men här tar man alla steg framåt
i stället för åt sidorna. Dansarna står efter varandra på ring, håller varandra
i händerna, och inte sida vid sida som i balladen. Alla tar samma fot hela
tiden, ingen skillnad för pojkar och flickor.
De fyra vanligaste turerna är:
1. Sladd som slingrar sig fram
2. Port i början, eller i slutet, eller på flera ställen i sladden, som ledaren
drar
sladden igenom.
3. Snäcka där ledaren drar sladden mot mitten i spiral
4. Snäcka med ”stubbe”, dvs ledaren stannar i mitten, de övriga lindar upp sig
vartefter sladden dansar runt.
|
|
|
