Mats Nilsson: DANS - från långdans till bugg

Långdans (1 of  2)

 

Långdans

Historik
Att dansa långdans är ”urgammalt”. Det görs än idag, även om det kanske ser annorlunda ut. Vissa likheter med ballad och sångdans finns, även om dessa dansformer oftast sker enbart till sång. Långdans dansas vanligtvis till instrumentalmusik, även om melodierna många gånger har text. Vi dansar ofta långdans vid jul, midsommar osv.

Namnformer
Den långe dansen
Långdans
Farandole
Branle

Musiken
I princip går det att dansa långdans till vilken musik som helst, men vanligast har troligen varit polska eller vals. Det finns två huvudvarianter som har med tempot att göra – en skriden (gående) och en sprungen långdans.

Dansen
Alla dansande håller varandra i händerna i en lång sladd eller linje, och följer efter ”ledaren”, som drar sladden i bågar och krokar … Huvudriktningen är medurs.
Stegen är gång (skriden) eller springsteg (sprungen). I den sprungna finns också varianter med valssteg (tresteg). En tredje stegvariation är branlesteget (se nedan), det steg som används i balladdanserna – men här tar man alla steg framåt i stället för åt sidorna. Dansarna står efter varandra på ring, håller varandra i händerna, och inte sida vid sida som i balladen. Alla tar samma fot hela tiden, ingen skillnad för pojkar och flickor.

De fyra vanligaste turerna är:
1. Sladd som slingrar sig fram
2. Port i början, eller i slutet, eller på flera ställen i sladden, som ledaren drar
    sladden igenom.
3. Snäcka där ledaren drar sladden mot mitten i spiral
4. Snäcka med ”stubbe”, dvs ledaren stannar i mitten, de övriga lindar upp sig
    vartefter sladden dansar runt.

 

Långdans (1 of  2)

Mats Nilsson: DANS - från långdans till bugg
Innehållsförteckningen, Dansboken

Svenskt visarkivs webbplats